Som ni förstår av det lilla jag skrivit när jag varit borta så har min farfar gått bort.
Yngve Lossing, född 24/5 -34. Död 19/10 -12.
Du blev 78 år gammal och du var verkligen älskad av alla <3 Såväl av familjen och av vännerna. Genom ditt liv gjorde du många fina saker och det finns till och med här: http://www.tekniskamuseet.se/download/18.6ab3c5301250cdc06c380004413/1259068434221/14_Yngve_Lossing.pdf
Du är enormt saknad och jag vet inte hur lång tid det kommer ta innan jag kan släppa dig om jag någonsin kommer kunna det. Jag vet att du led otroligt mycket på slutet och att du hade ont men att du var så neddrogad att du inte kände något. Du fick somna in stillsamt i hemmet med din fru, dina barn och ett par av barnbarnen hos dig, jag är säker på att du vet hur älskad du var.
På sätt och vis önskar jag att jag varit där för att säga farväl samtidigt som jag inte önskar någon att sitta bredvid en person som dör. Mitt val var att istället vara hemma hos min mor som var ensam nästan en vecka då min far var hos farfar.
Jag har skrivit av mig om det här ett antal gånger i mitt mattehäfte, inför lektioner och under lektioner, jag vet att det låter dumt men jag har fått ur mig en del på det sättet, jag har varit arg, ledsen, upprörd och bara allmänt i chocktillstånd. Men nu känner jag att jag börjar lugna ner mig och jag kan skriva de här orden nästan helt utan att börja gråta. Det har varit några tuffa veckor från det att jag fick höra den 13/10 att farfar låg på sjukhus igen och förmodligen inte hade långt kvar och från det att jag fick reda på att han gått bort.
Just nu vet jag bara inte vad mer jag ska skriva. Jag saknar min farfar och den 8/11 är det begravning nere i Ystad för farfar. Vi ska vara där nere vid 11.00 så därför åker jag ner till skåne den 7/11.
*kram*
