Ofta säger jag att jag är så trött att jag knappt vet vad jag själv heter.
Ni kanske tycker att detta är kul och att det bara är något jag säger.
För många är det bara ett skämt för att beskriva hur trött någon är. För inte kan man väl glömma sitt eget namn bara för att man är trött?
Sanningen är att jag som lever med fibromyalgi inte skämtar. Vissa dagar är jag så trött och sliten att jag verkligen knappt vet vad jag själv heter.
Att då försöka komma ihåg andras namn, det kan vara snudd på omöjligt. Jag försöker men har otroligt svårt att lära mig nya namn. Jag lyssnar och hör men hjärnan har så fullt upp med att hantera intryck och smärta att det ibland bara inte går att få in en ny grej. Vi kan ha träffats flera gånger och jag kommer ändå inte ihåg.
Ofta försöker jag maskera detta genom att le och vara trevlig men undvika situationer där jag måste använda ditt namn.
Att komma ihåg namn är inte mitt enda problem. Ord faller bort och mitt i en mening kan jag bli tyst bara för att jag knappt vet vad jag pratar om eller inte vet vad jag ska säga. Jag är som vem som helst och vill inte bli behandlad annorlunda men jag vill att folk har förståelse för min förvirring och dimma. Jag har inget emot att bli hjälpt på traven om jag inte kommer på rätt ord.
Ibland händer det även att jag kan vara mitt uppe i ett samtal med någon och så har jag ingen aning om vad vi pratar om, jag lyssnar och försöker vara aktiv men ibland går det bara inte. Jag försöker fokusera men hjärnan vandrar iväg av sig självt. Ofta får jag fråga igen vad du sade och be dig upprepa dig, det är inte för att jag inte bryr mig om vad du säger eller inte lyssnar, utan för att jag har en sjukdom som gör att jag har svårt att hålla fokus och att lyssna aktivt under en längre tid.
Jaha, vad vill jag ha sagt med mitt inlägg egentligen?
Att jag är trött och sliten. Jag jobbar 85% och försöker få jobb, familj, vänner och vardag att gå ihop. Det är inte det lättaste och folk undrar varför jag inte orkar träffas. Det är för att när jag väl är ledig så behöver jag återhämtning. Jag älskar att vara social och umgås men det tar så jävla mycket energi och jag blir så himla trött. Sen måste jag hem och fixa med saker i hemmet och orka umgås med gubben... Så ja, det är inte för att jag inte vill träffas utan för att jag verkligen inte orkar.
Att jag är trött och sliten. Jag jobbar 85% och försöker få jobb, familj, vänner och vardag att gå ihop. Det är inte det lättaste och folk undrar varför jag inte orkar träffas. Det är för att när jag väl är ledig så behöver jag återhämtning. Jag älskar att vara social och umgås men det tar så jävla mycket energi och jag blir så himla trött. Sen måste jag hem och fixa med saker i hemmet och orka umgås med gubben... Så ja, det är inte för att jag inte vill träffas utan för att jag verkligen inte orkar.
Nu har jag babblat färdigt för idag och känner att jag fått ur mig det jag hade på hjärtat.
Tills nästa gång
Over and Out!
Kommentera